Jag har lite för mycket tid över för att tänka och för mig är det aldrig bra. Det blir mest ett virrvarr av diverse tankar som sällan leder nånvart.Tankar om vad vi kunde gjort annorlunda i vårt arbete med Bristol och tankar om vad jag kunde gjort annorlunda i livet.Varför ens? Man kan ju inte göra saker ogjorda ändå.

 

Jag tror att jag är vår främsta kritiker och det finns alltid massa om och men för mig.Tillochmed så att Sam sagt till mig att inte använda ordet IF när han hör... :)

Jag borde se det mer klart vid de här laget att vi har gjort skillnad och att de står en skola i Uganda som aldrig någonsin sett ut som den gör nu om vi inte hade jobbat för det, men likväl så finns dom där orden om och men i mina tankar.

Lika ofta tänker jag på hur vi ska göra för att ta oss framåt på bästa sätt.Dagen kommer när vi inte kommer att orka längre men fram tillsdess måste vi hitta vägar för att göra livet så bra som möjligt för ungarna på Bristol och jag måste sudda ut om och men från min hjärna och förstå att vi allaredan har gjort skillnad,vi och ni,tillsammans.

 

 

                                                                                    Anna