2016 är snart över och vi ska ta oss an ett nytt år,2017.

Vi har haft både med och motgångar såklart som alltid, där det totala bottenappet var när vi förlorade vår Wendy den 19 augusti.Höjdpunkten måste väl som alltid vara vår gemensamma resa ner nu i oktober,det är svårt att matcha det oavsett hur många gånger vi än åker.

Barnen har haft en bra jul,vi har haft en bra jul och nu är det bara timmar kvar och vi lägger 2016 till handlingarna.

 

Vad hoppas vi av 2017?

Ett lugnt år önskar vi. Att barnen får må bra.Vi önskar att vi ska ha orken och gnistan att köra på.

Vi önskar att vi ska nå vårt mål och kunna bygga den där byggnden vi vill göra i slutet av året.

Vi önskar att ni ska stanna kvar och att vi ska bli ännu fler som fajtas för Bristolsbarnens framtid.

 

Den krassa sanningen är att Eddies framtid skulle se ganska mörk ut utan vår hjälp,lika krass är sanningen att vi inte är någonting utan er.

Vad säger man? Allt känns så litet....

Tack för allt, för pengar,kärlek,engagemang och en aldrig sinande energi och påhittighet för att hjälpa oss och våra barn.

Tack till våra familjer som inte bara är där för barnen utan också för oss,ivrigt påhejande och engagerade i det vi valt att viga vårt liv åt,vi vore ingenting utan var och en av er.