Det är vad som händer inuti som räknas

Vi är inga föreläsare jag och Jennie.Så är det bara.Vi har inga proffsiga ord,bilder eller powerpoints som visar vad vi har varit med om och som visar vilken livsresa vi befinner oss på.Vi har inte det för vi vet inte hur man gör.

Vi får fortfarande ont i magen varje gång vi ska ställa oss upp inför folk och berätta fastän vi vet att allt det vi vill säga inte kräver några papper eller inövade fraser därför att det vi vill berätta om sitter så djupt i hjärtat så det finns där iallafall.

Vi är inte dummare än att vi känner när en föreläsning inte berör dem som lyssnar.Tack och lov har det inte hänt särskilt många gånger.Men vi vet också de gångerna,vilka också är få som det på riktigt känns i våra hjärtan att det verkligen gick bra.Med bra menar jag inte att vi drar in tusentals kronor eller folks applåder aldrig vill ta slut utan de gångerna som vi själva på riktigt växer inuti och att vi själva känner att vi har gjort skillnad i världen.

 

 

Igår hände det.För folket som var där var det nog ingen stor grej.Vi pratade,dom lyssnade.Men oj vad vi växte.

Det går inte att säga varför det hände just den här gången eller vad som var skillnaden från dom andra gångerna,men det är väl en känsla som infinner sig bara skulle jag tro.

En känsla av tacksamhet för det vi har blivit utvalda till att göra och att vi tillsammans tog ett val att fortsätta det arbetet fastän det kräver mer av oss än vad vi egentligen har möjlighet att ge.Tacksamhet för att vi får göra något som andra bara drömmer om att göra.Tacksamhet över att vi har förmågan att älska andra människor bortom vår trygghetszon och på riktigt vågar ge oss hän till att förändra och förbättra.

 

 

Det är vid såna här tillfällen som man inser att vi har för lite tid att bry oss om vad andra tycker och tänker.

Vi är våra egna ledsagare av våra liv och vi ska aldrig låta nån annan styra över det.Och tror man att man har rätt att ändra nån annan människa och få den att känna nåt annat än vad just den vill då är man ingen människa utan bara en liten lort.

Jag ber en stilla bön att jag alltid ska känna just så som jag kände igår.

 

 

 

Anna

 

 

 

Det var en helt otroligt bra föreläsning i går, är så glad att jag äntligen fick höra er. Jag blir så varm i hjärtat av ert gigantiska arbete. Kram

Så härligt! Ser fram mot att ni kommer till Rotary på fredag! Kraaam
Yvonne BB

Så roligt att ni kände så. Intressant och givande.
Lycka till i ert fortsatta arbete.

Så fantastiskt att få följa med till Bristol och möta Eddie o alla barnen! Den 4 mars 2018 åker vi!! Tack Anna o Jennie för att jag får följa med och för ert fantastiska arbete!!! Större hjärtan får man leta efter!💕 Yvonne Bergmark Bröske