Idag står vi inför den största utmaningen inför varje resa.Alla saker ska ner i väskorna.

Från att till en början i stort sett bara rest med kläder,skor och gosedjur så har vi med åren insett att det är andra saker som behövs också.Det mesta som kan tänkas behövas skulle säkert på ett eller annat vis gå att få tag på i Uganda men det håller inte samma kvalité som det gör i Sverige och därför vill vi ha det med oss härifrån.

Människor har oftast också lättare att skänka saker än pengar vilket också gör att grejerna finns för oss att ta med men vi saknar pengar att köpa saker för. Dock så försöker vi att köpa och använda så mycket arbeten och tjänster vi kan i närheten av Bristol för då gynnar vi ju någon mer där också utav bara farten.

 

Det känns helt galet att det faktiskt bara är 4 dagar kvar innan vi ska åka...eller innan jag ska åka menade jag.

Vi vet aldrig vad vi kommer att ställas inför när vi väl är på plats.Behov kan ha ändrats,vi kan se problem som inte fanns förut.Vi kan finna en lösning på nåt vi funderat på länge osv...Vi vet aldrig,och det gör att man alltid funderar litegrann innan man väl är där.Det som är mest jobbigt är att vi står inför en terminsstart och det innebär i stort sett alltid att barn saknas.Föräldrar som väljer att behålla barnen hemma som arbetskraft eller att dom helt enkelt inte har råd att betala varken transporten tillbaka till skolan eller skolavgiften.Just transportpengar är ett stort issue i Uganda.Få människor har egna fordon att använda till att transportera sig med och fastän det i våra ögon i stort sett kostar inget att åka taxibuss i Uganda så är det ett stort problem för dem.

Men vi håller en tumme för att få tillbaka dom alla såklart.

 

Nähä...nu ska jag göra lite nytta kanske...det känns som att det är dags för det ändå.Det är bara så lätt att bli sittande när man har 1000 saker att göra,jag vet liksom inte riktigt var jag ska börja nånstans, men en bra början kan väl vara att lyfta på baken? Jag börjar där helt enkelt...