Att vara Anna Westerberg dagarna innan en resa är faktiskt inte roligt. Alla känslor ligger utanpå och jag läser in allt.

All stress och dåligt samvete att inte räcka till når sin kulmen såhär dagarna innan och det är verkligen så svårt att samla sig.Jag är glad att jag jobbar in i det sista därför att där måste jag vara närvarande.Han ger mig ingen chans till nåt annat.Min totala närvaro så mår han bra och då mår också jag bra.Han styr mig dit och jag fashineras av hans förmåga att visa mig vad han vill utan ett enda ord.Han har lärt mig så mycket på den här korta tiden.

 

 

När jag sätter mig på planet på söndag morgon då är det roligt att vara mig igen.Då släpper allt för jag vet att jag ändå inte kan göra mer.Då är jag bara jag och det är bra nog.Då kan jag luta mig tillbaka och tänka alla tankar klart som kommer till mig och veta att jag snart kommer att andas Afrikas luft igen,den känns annorlunda och den gör mig väldigt hel.