När vi kom till Uganda 2008 så fanns det aldrig en tanke på att vi skulle befinna oss här idag.Vi kunde inget,vi visste inget och vi hade inget genuint intresse av att hjälpa till. Sakta sakta ändrades det där och helt plötsligt stod vi mitt i ett projekt som växte sig så mycket större än vad vi nånsin kunnat ana.Och det var bara jag och Jennie ensamma kvar.

Vilka var vi att klara av det här?

Under resans gång har vi fått ompröva många av de besluten som tagits under åren som gått just för att det blivit så pass stort och kommit att handla om tämligen stora summor pengar som skickas ner till Uganda.

Våra hjärtan som växt för barnen och människorna där är också en av anledningarna till att vi varit tvungna att ändra vårt sätt att arbeta och att tänka.

 

Vi vet att vi kommer att komma till en punkt där vi måste dra oss tillbaka för vi kan inte dra in de pengarna som vi behöver och det är en lite tung känsla att veta det.Men fram tills dess så ska vi fortsätta att slita för Eddie och för Bristols barn så mycket vi bara orkar och som vi kan.