Idag är det faktiskt 3 månader sedan dom andra kom hem från våran senaste resa ner till Uganda.

Jag stannade ytterligare 2 veckor men Jennie reste hem med de andra.

Vi var 8 stycken som åkte och vi var verkligen en fantastiskt bra grupp.Jag och Jennie har inget behov av att bestämma men vi har trots allt en hel del arbete som måste genomföras och det underlättar väldigt mycket om vi har människor med oss som förstår det och som själva hugger i där det behövs och det har vi haft turen att ha.

När människor vaknar med ett leende och bara hänger med fast man är trött och sliten så betyder det allt för oss.

 

Ikväll ska vi iallafall ses igen,äta lite,kolla lite bilder och prata om vår resa hemma hos Eivor och Tore.

Det är en ganska viktig grej när man har varit iväg,att prata.Vi gör det mycket.Både under tiden vi är där och när vi kommer hem.Det blandat med alla skratten gör att man trots allt det ledsna vi möter tar med sig den bästa känslan när man lämnar Uganda och barnen på Bristol Academy.