Jag tänker att det faktiskt kunde ha varit jag.Kampen kunde varit min.För dem handlar det ju inte vilken kvalité dom ska ha på livet utan det handlar bara om att överleva varje dag.

Det är med tacksamhet jag tar emot Sams tankar om hans framtid.För några år sedan hade han inga tankar om den för han såg den inte,han liksom så många med honom.Många av dem ser den fortfarande inte och dom kommer heller aldrig att göra det.

Jag har svårt att förlika mig med de orättvisorna vi föds in i och kan inte förstå varför just jag hade turen att hamna där jag gjorde.Jag har funderat på det så otroligt många gånger utan att ens komma nära ett svar.

Tanken på att vi kunde ha förlorat Pius tidigare i veckan skär i hjärtat för att just det handlar också om pengar.

Vi kunde få iväg honom till en läkare fortare än kvickt och vi behöver inte kompromissa med den hjälpen och medicinen han behöver,andra kommer inte ens iväg i tid för dom har inte pengarna att få hjälp.Tänk att behöva dö för att man inte kan gå till en läkare? Tar du dig till Mulago så kommer du ändå att dö liggandes på en matta på golvet därför att det är tusentals människor som kommit dit före dig.

Pius klarade sig och han mår bra och vi är så otroligt glada för det.Tack vare alerta människor som såg allvaret för Pius, och Sam som tog honom till en läkare så kan vi nu andas ut igen.Jag sänder en tacksamhets tanke till den som ser till att vi får lov att ha varandra och ber samtidigt om att vi alltid ska få ha det.

Var och en för sig är vi inte särskilt starka,men tillsammans så är vi det.Och tillsammans ska vi se till att även deras liv inte bara handlar om att överleva utan faktiskt också dom ska få få leva det livet som dom fick.

Det borde vara varje barns rättighet.

 

 

 

Anna