Livet....hjälp vad fort det går.Det rullar ju bara förbi och man hinner knappt leva det.Det känns som att man bara vaknar,jobbar,lagar mat och sover för att sedan nästa dag ser likadan ut igen och igen och igen.Det är ju inte så egentligen för att man gör ju saker däremellan också men jag vill verkligen inte se tillbaka på mitt liv och bara minnas alla måsten.

 

Jag tittar tillbaka på bilderna sedan 2014 då jag var i Uganda under 9 veckor.Jag har ett leende från öra till öra på nästan alla bilder som är tagna.Jag ser att jag lever lite mer.

Samtidigt som jag älskar enkelheten är i Sverige,det vackra och det faktum att det är här jag har mina barn så älskar jag också friheten som Uganda ger.Inte frihet som i att slippa ansvar utan friheten jag känner inuti mig när jag är där.

Jag är en människa med rutiner av rang.Jag har det mesta klart inuti mig hur jag vill ha saker och ting och hur jag ska genomföra det. I Uganda funkar ingenting av det.Där finns inga rutiner och inga regler att följa utan man måste vara i nuet hela tiden för att leva.

 

 

Vi kan planera 1000 saker innan vi kommer till Uganda och sen ändå inte lyckas genomföra en enda utav dem på det sättet som vi hade tänkt från början.Vi genomför dem,men på ett annat vis.

Samma sak är det för mig som människa när jag kommer dit.Jag är samma Anna men jag lever på ett lite annorlunda vis.