Idag har jag varit på utbildning hela dagen och jag tackar gud för att jag är gammal nog att aldrig behöva gå i skolan igen.Galet intressant och väldigt lärorikt men det är värre än att jobba ett tolvtimmarspass eller att ha 46 afrikanska barn hängande i brallorna.Jäklar...bara sitta stilla är ju en utmaning av rang!

Man inser att man har hur mycket som helst att lära i det yrket jag har valt och det känns som en fantastiskt bra utmaning.Jag inser också att jag har precis samma problem i mitt jobb som med vårt arbete i Afrika,att hålla distans.

Jag blir lätt engagerad i saker jag tycker om,kanske ibland för mycket,men det är svårt att styra det för man är som man är.

 

Kan inte låta bli att tänka på hur mycket människor det finns i världen som inte får sina behov tillgodosedda över huvudtaget,oavsett var du bor.