Jag skriver och raderar....sen samma sak igen.Orden finns där men det flyter inte.

Ingenting flyter egentligen just nu.Sommaren som egentligen är min bästa tid på året känns mest lite besvärlig just nu och jag känner mig inte särskilt avslappnad faktiskt.Det känns som att jag väntar på nåt men jag vet inte vad.Det känns som att jag aldrig är på rätt plats varken fysiskt eller i tanken och det stör mig.

1000 saker att göra och jag gör inget,fast det är egentligen inte sant,för det gör jag...

 

Jag sluter min ögon för då vet jag vart jag hamnar.Jag hör barnen och jag känner dofterna av Uganda.

Dom som fått en så stor del av livet fastän jag inte bad om det men ändå lät jag det ske.

Jag har missat en del av livet men fått andra saker istället och jag minns inte längre hur det var förut.

Jag passar in så dåligt för att jag står med ett ben på var ställe och fastän mitt hemma är här så finns det nåt annat som drar också.

 

Jag har ett driv att förändra men vägen är så orak och så svår ibland.

Jag får stanna upp då och andas lite och sen hitta känslan igen.Det låter enkelt men det är inte alltid det.

Men det är inte enkelt att vara föräldralös,oälskad och hungrig heller....aldrig nånsin är det det.