När man väljer att hjälpa nån privat som man egentligen inte känner som människa så som jag gjorde med Emma som hamnade i fängelse så finns det alltid en viss rädsla att man ska ställa till det mer än vad man gör nytta.

Långt ifrån alla kan nämligen hantera den hjälpen på ett bra sätt.Får man pengar i näven som man inte är van att ha så är det lätt att dom bara försvinner istället för att göra det som var tanken med hjälpen från början.

I Emmas fall tänkte jag att jag ger honom en chans,hur han förvaltar den är ju egentligen inte mitt problem utan det är upp till honom.

 

Men så kom den där bilden som gör att man ändå blir så himla glad inuti....Emma har fattat.Han har rakat av sig håret och ID kortet är snart klart.Tidigare hade han mer hår,som korta dreads och det ser inte ordentligt ut.

Har du ordentliga kläder och rakat hår så blir du inte lika lätt misstänkt för tråkigheter,det är bara så.

Men Emma fick en chans och han tog den,och mitt hjärta jublar.