Det är ju inte utan att man längtar efter Anna nu när hon är borta och  när man annars har näst intill daglig kontakt på ett eller annat sätt så märks det av att hon är i väg. Jag och Anna brukar fastna i långa samtal om allt mellan himel och jord, Bristol och livet i stort, och i bland är humorn så låg att vi nästan ifrågasätter oss själva hur gamla vi är ;) Det är dessa saker jag saknar stort och mycket när hon är i väg.

 

Dagarna i Uganda går alltid så fort och dom innehåller så mycket så även om längtan hem till sin familj finns där hela tiden när man är hemmifrån så lägger man den lite åt sidan för att ta fram den igen när timmarna i Uganda håller på att ta slut för just den resan och man faktiskt tillåter sig att länga efter dom där hemma igen. Utan att säga att jag känner Annas känslor så tror jag ändå att det är så hon känner nu när hon sitter i bussen på väg till flygplatsen.

 

Hemlängtan känslorna i ett känsolmässigt tumult med känslorna att lämna barnen förbyttes i ett "litet" argt och irrterat meddelande i från Anna för en stund sedan om att bussen hade gått sönder på väg till flygplatsen! Detta är så klart sämst tänktbara tillfället när man har en tid att passa på ett plan som ska gå om någon timma. Efter lite meddelande fram och tillbaka så kom det ännu ett  där det stod att bussen nu var tillfälligt lagad och att dom skulle köra på till flygplatsen.  Jag önskade henne en bra resa hem och hon hoppades på att allt skulle gå vägen nu.

 

Precis nu så skickade Eddie att jag kunde slappna av. Dom var på flygplatsen och Anna var i tid. Han är för rolig våran Eddie. Sedan vi näst intill missade flyget för ett par år sedan så skickar han alltid när Anna är påväg till flyget, när dom är där och när planet lyft, allt för att minimera mina oros känslor skulle jag tro....

 

 

Med Anna hemma i Sverige i morgon förmiddag så kommer det nog att komma lite mer inlägg om vad som har hänt under dagarna Anna varit iväg tillsammans  med våra fantastiska barn och allt kring dom.