Jag hamnar i en tankesnurr om känslan jag får inuti mig när jag reser.Oavsett om jag reser själv eller tillsammans med någon så hamnar man i ett väldigt skönt läge på nåt vis.Man blir lugn på ett annorlunda sätt. Faktum är att jag är en hemmagris av rang,jag älskar att vara hemma.Helst omgiven av alla mina ungar i soffan eller kring matbordet,men de veckorna jag inte får dela med dem så tycker jag om att vara hemma också.

Men att resa ger en nåt annat.

 

 

Resorna till Uganda innehåller väldigt sällan lugn och ro och vi pratar inte om just de resorna som semester,även om andra tror att det är det då landet innebär en flyresa och en sol vilket automatiskt kopplas ihop med lata stranddagar.Så är inte fallet för vår del. Oftast är vi mer trötta efter en resa än vad vi var innan vi for,däremot får vi erfarenheter och upplevelser som vi sedan bär med oss resten av våra liv.

 

Varje gång man ger sig iväg så vet man att det innebär något nytt.Oavsett anledningen till att man reser eller vart i världen man reser så får man en kontrast till vardagen som är skön tycker jag.Jag tycker att man uppskattar sin vardag bättre också efter man sett andra ställen.Man har det bra,även om man sliter ganska illa för att få ihop allt så har man ändå ett väldigt bra liv.(Jag tycker tillochmed att plastmattan på vår enda toalett är snygg när jag kommer hem från Uganda,bara en sån sak är värt en hel del....)

 

Man är här bland människor som älskar en och ivrigt stöttar upp för att vi ska kunna göra det vi gör.

Jag har ett jobb som jag nästan inte kallar ett jobb för att jag får tillbaka så mycket själv i form av erfarenheter och uppskattning så jag knappt förstår att man får betalt för att gå dit.Fatta känslan när man förstår vad någon vill utan att ett enda ord är sagt och det enda svaret man får är det största av alla leenden.Man kan ju bli religös för mindre.

 

Att resa är att leva lite mer,jag tycker verkligen det och jag är så tacksam över att det är en del av mitt liv att jag får och kan göra det.Att jag kan få uppleva skidåkning i Italien,eller solen i Grekland med världens bästa vänner.Att jag fått se Barcelona,London och Paris ur 3 tioåringars perspektiv och att jag kan se det vackra i att sitta på en plaststol i en sunkig restaurang i Uganda och ändå inte önska mig bort en enda sekund.