Som vanligt i livet så kommer vissa människor en närmare än andra. Jag tror det är svårt att veta vad som gör att vissa människor dras till varandra. Vissa realtioner kanske blir påtvingade, andra kanske växer ur en stark vänskap medan vissa är bara menade till att mötas. 

 

Många är barnen och ungdomarna som ligger oss otroligt varmt om hjärtat men sedan har vi ju dom som bara är menade för oss att möta och att komma lite närmare än andra. En utav dessa har jag skrivit om tidgare och han heter Brian. Han har funnits vid vår sida under ett par år och vi tycker väldigt mycket om han alla vi som har träffat honom och som har mötts utav hans vänlighet. Sedan så var det ju det här med vilka som är menade för oss att möta och så var det för mig och Brian. Han har ett otroligt stort hjärta och hans familj likaså. Han bor tillsammans med sin mamma och 3 småsyskon. Sist jag skrev om Brian och familjen avslutade jag med att vi var i full gång med att flytta familjen till ett bättre, torrare och säkrare ställe. En kort tid efter inlägget så hittade Eddie tillsammans men Brians mamma Gertrud ett litet hus och dom stor trivs där. Flytten gick strax före jul och det är en otrolig stor och skön lättnad över att dom nu bor så som dom gör. Jag är så otroligt glad och tacksam över att få göra detta för dem.

 

Det var inte lätt att berätta för Brian att jag inte kunde följa med Anna ner denna gången. Jag drog på det in i det längsta för att jag visste hur otroligt ledsen han skulle bli. Sanningen är ju den att den enda tidpunkten för Anna att åka nu under våren var nu och för mig var det omöjligt då jag och min familj bokat in en annan resa just under denna tiden. Brian är stor, 16 år i april, och han förstår på det stora hela varför jag inte kommer men ändå känns det som om jag sviker honom så totalt....

 

Anna hon står väldigt högt i kurs hon med så lyckan över att få träffa henne var minst lika stor hos Brian. Sedan så har vi ju Brians kompis Kabiswa som också hängt med oss under några år nu. Han är alltid vid vår sida när vi är nere och dom vill ju oss så väl och i går kom ett meddelande om att dom gemensamt hade tagit ett beslut att inte gå till skolan för dom ville så gärna träffa Anna! Båda killarna går i S4 och det är ett tufft år för dom i skolan med massa av läxor och prov så att ta ett belut att "skolka" sitter långt inne men kommer det besök från Sverige så släpper man det man har för åtminstonde den dagen. Så killarna var på Bristol när Anna kom dit i går och dom var så glada över att få krama om henne. Glada för deras del men det kändes lite sorgsamt över inte att få vara där och ge dom mina kramar.

 

Där är otroligt varmt för tillfället hälsar Anna, -Skitvarmt för att citera henne korrekt!! Massa av vatten behövs då hon mitt allt detta är ensam med att bära barnen, krama om dom och bara vara där och lyssna på vad dom har att säga. Vid många av besöken är vi många som kan dela på allt detta.

 

 

 

Kvällen spenderades med tvätt av kläder i hotellets dusch. Jag ser väldigt klart och tydligt bara Sam på korten. Anna säger att det inte bara är och tvätta med tvål och vatten och tro det blir rent, utan att man måste träna väldigt mycket och att hon inte fixar det! Men det är något visst med kortet ovanför som säger mig att jag tror att hon bara njuter av att slippa;-)