En superdag
Klockan är strax efter midnatt och lördagen har gått över till söndag. Att skriva på bloggen är inte min starkaste sida då jag har svårt att uttrycka mig i skrift men lite uppdateringar har det blivit under veckorna Anna har varit iväg...
Jag tillsammans med min familj ska om någon timma bege oss till flygplatsen och i väg på ett litet äventyr vilket denna gång satte stopp för mig att följa med Anna till Uganda och till våra älskade ungar. Anna vet att jag helst av allt önskar att få vara där nere nu så ett skype samtal hem i eftermiddags gjorde min och mina tjejers dag!!
I går, lördag, så vankades det en festmåltid på skolan. Köttet började förberedas i tid och det skulle kokas i några timmar innan det serverades tillsammans med ris. Som vanligt när det är fest så blev det varsinn bubblande läsk att skölja ner maten med.
Medan maten förbereddes så kom det första skypesamtalet. Det var många glada barn som alla ville fram och vinka och säga hej. Jätte glad över attt se så många av dom och att få se och att få säga hej till min lilla Provia gjorde mig väldigt glad.
Dagen till ära så spelades det dataspel inne i killarnas sovsal
På skolan finns en liten kille som heter Bright. Han har liksom många andra en tråkig historia kring sin uppväxt och har inte sin familj kvar. Min Amanda blev helt tagen i Bright vid vårt besök i höstas och hon har försökt hjälpa honom med det hon kan för att han ska få det bättre. Vid först skypesamtalet så frågade han så mycket efter Amanda och oturligt nog var hon inte hemma då så Anna lovade att ringa upp igen när Amanda kommit hem.
Bright är killen i lila längst ner i till höger och det leendet han fyrade av när han såg Amanda var så glädjesmittande att man blev helt varm. Amanda blev givetvis lika glad hon och dom fick pratat lite med varandra. Den andra killen till vänser i bild är Brian. Det gjorde mig så otroligt glad över att få se honom och få prata lite med honom. Han är så tacksam och glad över att vi kan hjälpa honom så det nästan gör ont i hjärtat över att se honom så tacksam. Jag vet också att han har det tufft just nu med sin mamma som är sjuk och ensam ansvarig för småsyskonen, så lite go mat på Bristol i dag var nog precis vad dom behövde.
Samtalet varade några minuter och det kändes nästan som om jag var där.... Både jag och Amanda fick se och prata med Brain och Bright, det är inte mycket som kan slå det kan jag lova!! Det kommer vi att leva på väldigt länge.
Jag pratade lite med Anna senare under kvällen och Bright hade sprungit runt till alla och sagt att han hade fått prata med sin Amanda <3
Anna, min allra bästa och närmsta vän lovade också att säkra upp lite mer för Brain innan hon åker hemåt på måndag kväll.
Jag är så glad och tacksam över allt vi får vara med om och jag längtar mycket över att få träffa Anna. Om 2 1/2 vecka så ses vi igen och då ska vi minsann ta igen allt tid och gå igenom massa av saker som behöver fixas på Bristol framöver.
Jag avslutar med denna fantastiska bild som Anna skickade i morse... Sötare superhjälte tror jag knappt att det finns...
Jennie
Kommentarer
Trackback
