Efter några regniga dagar hos Sams familj i Kiwangala så är vi nu tillbaka i Kampala igen.Skönt att komma dit och andas lantluft men också skönt att komma tillbaka till enkelheten som stan erbjuder.

4 dagar utan dusch och hårtvätt är inte min grej egentligen och det är inte min grej att kraffsa ner 5 centimeters kackerlackor med foten heller innan man ska kissa i ett hål i ett skjul. Det är inte heller min grej att få en ödla i nacken när man stänger dörren på kvällen....Men ändå så finner jag mig i det för jag tycker om att vara där och jag ser att Sam tycker om att vara där.

Häromkvällen gick vi en jättelång promenad på vägar där Sam bar hem vatten i stora dunkar som barn.

Han berättade mer om det livet som en gång var hans och bakom skratten ser jag ändå en allvarsamhet.

När vi närmar oss huset där han bodde där så mycket hände så är det nog mest jag som lider.Han har lagt det bakom sig,jag har svårare att förstå att den Sam jag är med idag är den pojken som en gång var med om allt.

Men tacksam är jag att han delar med sig av sin historia,den har förändrat mitt liv också.

Sam med sin lille kusin...

Liten med en trygg hand i sin.

 

Anna