Vi ska väl i ärlighetens namn säga att det här med marken som Bristol äger som köptes för att odla på är ett av våra mindre framgångsrika projekt. Eddie har inte fått tummen hur helt enkelt att göra det på ett bra sätt och det har funnits tusen och en orsaker till det.Värme och torka,kyla och regn,killar på spelningar och stora byggprojekt på Bristol.Egentligen inga direkta hållbara anledningar utan det har nog mest bara inte blivit av.

Han liksom vi tycker att det har känts jobbigt och tanken har snuddat hos mig och Jennie att sälja marken vidare och låta det tillhöra det förflutna.

 

Men så från från ingenstans som om han kunde läsa våra tankar så sätter han fart och får iordning hur bra som helst!

Våra storkillar gör jobbet och dom älskar det! Dom vet att dom jobbar för sig själva i sista änden och hårt arbete nu betyder mer mat lite längre fram.Här hemma hade det inte uppskattats av de flesta tonåringarna att få utgöra det där arbetet men i Uganda vet barnen inget annat än att arbeta hårt och våra killar gör det med ett leende.Stolt blir man över dem och lättad över att det inte verkar vara bortkastat ändå.