Idag har jag varit ute på den första riktiga övningskörningsrundan men min yngste kille som blir 17 nu i sommar,17 år och det känns helt galet.Han va en fena på att köra och det är så himla roligt att se sina egna lära sig nya saker och jag är tacksam att jag får vara med och se och uppleva det. Min Elias som är så lik sin pappa så man ibland får hjärnblödning och undrar om man har skilt sig överhuvudtaget eller om han har flyttat in igen.Han som inte vill åka tillbaka till Afrika igen men som skulle kunna spela innebandy 24/7.

Min siste unge som är så olik mig i mycket men ändå inte.

 

Han var bara 9 år när vi började resa till Afrika så han liksom sina syskon och Jennies tjejer minns nog knappt längre hur det var innan det här fanns med i bilden.Även om vi inte alltid jobbat lika hårt och intensivt som vi gör nu så har det likväl funnits med under så lång tid av deras liv.

Dom har alla fem valt vilken del dom vill ta utav Afrika och vi tvingar dem aldrig till något.Men vi är glada och tacksamma för att dom alla varit där för man lär sig något av att se andra delar utav världen och framför allt lär man sig att se att vi har haft en hel del tur ändå.