Hade det här hänt några år sedan så hade vi antagligen haft panik nu jag och Jennie.Nu konstaterar vi bara lite snabbt i förbifarten att Jaha....nu var det dags igen.

Vår närvaro i Eddies liv har inte bara fördelar,det vet vi. Alla ser dessutom Eddie som en oerhört rik man med tanke på hur skolan ser ut. Eddie lever inte under det som betecknas som extrem fattigdom men han lever utan tvekan i fattigdom också han.Han är inte rik.Skolan är uppbyggd till största delen av skänkta svenska pengar och den säger ingenting om Eddies privata liv och leverne.

 

Hursomhelst så har vi ju börjat bygga klart muren....Våra storkillar rev det som skulle rivas och sedan påbörjades arbetet...Nu ville det sig så illa att en grannunge ramlade ner i det lilla diket som ni ser på bilden och sprang gråtandes hem.Inte skadad men lite rädd såklart för att ha ramlat. DÅ tycker familjen och grannskapet att nån mur ska det inte bli utan att vi får betalt och kommer till skolan och börjar diskutera med Eddie....och också riva ner delar av det som byggts av muren.

Eddie fick stoppat det och bad dem gå till myndigheterna och prata med dem istället då vi faktiskt hade tillåtelse att både bygga och riva.Efter ett tag gick dom.Eddie förklarade att det enda dom vill är att ha pengar av honom och det enda sättet att han ska klara sig från att betala är att han håller sig lugn och vänligt inställd till folket i fråga.

Har du pengar kan du höras sa han, har du det inte så håller du dig lugn. Eddie höll sig lugn.

 

Vi skakar på huvudet åt folkets galenhet i det Uganda som vi ändå älskar,men vi tycker ändå det är konstigt att folk inte kan se att nån faktiskt vill jobba för någon annans skull och inte bara för att själv gå rik därifrån.