Av alla resor som jag gjort till Uganda så är det den långa resan 2014 som sitter allra djupast i mig.

Den förändrade mitt liv fastän jag inte visste det då.Jag lärde mig saker som jag har haft så mycket nytta av efter det och jag hade aldrig varit den jag är utan just den resan.Jag lärde mig framför allt en sak, att vara med mig själv.Nu när jag ser på bilderna från den resan så känns det som en hel evighet sedan,fastän det inte ens är mer än 1,5 år som gått sedan jag kom hem.Allt är förändrat sedan dess.

Jag bor ensam med mina söner hos mig varannan vecka.Jag måste ta i saker som jag aldrig tidigare gjort för ingen annan är där och gör det för mig längre.Jag har googlat efter mer lösningar på problem än vad jag trodde var möjligt för att jag inte vill be om hjälp med allting.Jag har lärt mig att tystnad inte är farligt utan att det ger tid att tänka och jag har lärt mig att i ett mörkt rum finns inte bara farliga saker,det ger ro också.

När man går igenom saker som ligger utanför den zonen man är trygg i så lär man sig så mycket.Alla borde ta ett steg utanför den ibland och på så sätt växa i sig själv.

När vi skildes tog jag ett stort steg utanför den zonen och när vi valde att arbeta med Bristol för en massa år sedan så var det definitivt ett steg rakt ut i något som vi inte var det minsta trygga i.Men sakta sakta bygger man upp en trygghet i det man befinner sig i och man växer in i den nya rollen oavsett vad det handlar om.

Man lär sig att lita på sig själv för i sista änden är man den ende som till fullo styr över sitt eget liv även om man såklart påverkas av omständigheter och andra människor.

Efter att ha sett och upplevt hur människor i Afrika faktiskt lider och sliter för att ens överleva så är det svårt att ta livet alltför hårt här hemma.Klart att man går igenom saker som ibland känns svåra att hantera,och självklart vill man ibland strypa nån för att man tycker att just den människan är lite dum i huvudet just då,men på det stora hela så har vi det ganska så enkelt ändå...även om jag måste googla på hur man lagar en sketen gammal toastol....

Här är jag mer än lovligt sliten efter en omgång malaria som tog hårt på mig.Hade jag varit lite mindre envis och lyssnat på dem som vet bättre än jag hade det antagligen inte blivit så aggresivt som det blev.

Men till mitt försvar så kändes det faktiskt som en vanlig influensa om än betydligt mer smärtsamt.

Nu är jag tacksam att jag vet hur det känns och jag lärde mig nåt.

 Ett möte med en liten Frank vars pappa blev mördad bara månader innan han föddes.

En ensam mamma kvar och jag vet att hennes liv föralltid kommer att vara en kamp....

 På samma resa till Kiwangala som jag mötte Frank mötte jag också den här mannen,en släkting till Sam.

Han var i oerhört dåligt skick och han dog bara dagar efter vi varit där.Att få besök av en vit i hemmet var stort för honom och han levde upp av vårt möte.Han vet inte att jag lärde mig saker av honom som jag för alltid kommer att bära med mig.

 

 På det stora hela så handlar livet om att våga,och att vara modig precis som skylten säger....Men att vara modig innebär inte att vara stark alltid,det innebär också att våga vara svag emellanåt och faktiskt erkänna det,om så bara för sig själv....

 

 

Anna