Det är svårt att beskriva eller förklara varför men en del resor vi gör blir oerhört känslomässigt starka.

Alla resor påverkar men en del av dem ännu mer,vilket ofta visar sig genom att vi kan ha lite svårt att landa när vi kommer hem,kanske lite svårare att sova och att saker och ting känns tämligen meningslösa här på hemmaplan.Saker folk säger känns lite banala och man förstår inte ens att det upprör dem.

Man vill tillbaka fortare än fortast och förändra och förbättra saker för barnen för brister finns där såklart även om vi önskat att dom inte fanns.Att vara ett barn i Uganda är en oerhörd kamp bara det,vi ser det och vi vet det.

 

Jag funderar ofta på hur vårt liv hade sett ut om inte detta med Bristol hade funnits.Jag vet att det hade varit hutlöst mycket annorlunda men jag undrar på vilket vis.Som det är nu vet jag inte ens vad jag tycker om att göra om det inte rör Bristol,jag minns det inte.

Vi har turen att även våra familjer nu är ivriga Bristolfans som vill vara med, som också vill förändra och som förstår att det är jobbigt ibland.Dom vet det för dom har upplevt det också.

Och för varje människa vi får med i vårt arbete så ökar chansen till att vi en dag kommer att nå dit hän vi vill.

Bara det att ni är här och läser betyder massor för oss,på så sätt är ni också en del av arbetet för Bristols barn.

Så Tack för det....verkligen Tack <3