3 fulla dagar har gått sedan jag kom hem och jag är inte på långa vägar landad.Alla tankar upptas av barnen och Bristol och faktum är att en del vistelser sätter hårdare avtryck än andra.Det är svårt att sätta fingret på varför det är så men det är antagligen många olika anledningar.Ibland kommer man hem och man faller in i sin vardag nästan direkt men andra gånger grubblar man sig grå och till slut vet man varken ut eller in.Räddningen är att man vet att förr eller senare så landar man i vår verklighet och man är okej med den.

Det bästa vi kan göra är inte att gräva ner oss för då kommer vi ingen vart och vi hjälper definitivt inte barnen till ett bättre liv vilket är det vi jobbar för.

 

Vi går en intensiv höst och vinter tillmötes med saker som vi nånstans måste göra.Barnens jullov är det enda som egentligen passar till att bygga och renovera på eftersom det är det längsta lovet och det lovet då de allra flesta åker hem på.

Så planering är i full gång...vad vill vi göra? Vad kan vi göra och hur ska vi göra det?

Just nu vet vi inte men snart så gör vi.