Vi har nu skrivit i den här bloggen sedan 2011.Den skapades för att vi skulle kunna dela med oss av vårt arbete och för att visa att det finns människor som behöver hjälp och att det är inte så jättesvårt att göra skillnad i världen egentligen om bara man vill.Vi har skrivit om allt som finns egentligen...döda barn,sjuka barn,svältande barn vi har skrivit om människor som förlorat sina familjer men också om den ofantliga glädjen vi får uppleva.

Om allt vi fått lära oss under våra år i Uganda.Om hur mycket kärlek vi har fått tillbaka från dem.

 

 

Vi har skrivit så otroligt mycket saker som egentligen alla borde läsa.Inte för att det är välskrivet,eller för att det innehåller massa fakta som är bevisat rätt utan för att det kommer rakt ifrån en verklighet som faktiskt finns.

Livet i Afrika ser ut såhär för så många människor. 

Men likväl så är det så att de dagarna när jag lämnar det ämnet och blir mer personlig om mitt liv här hemma så skjuter bloggstatistiken som en raket.Fler vill läsa om att jag bakat en äppelpaj än att ett barn dött i Afrika.

Fler läser hellre om att livet här hemma går lite upp och ner ibland i våra vanliga liv än att det går rakt åt helvete för nån i Uganda. För mig är det såklart helt ofattbart att nån överhuvudtaget bryr sig om vårt lilla sketna liv i en byhåla i Halland när man kan få läsa om vad som händer barn i Uganda.

 

Men för all del...Vi är tacksamma för varenda en som kollar in och läser här oavsett vad vi skriver om! :)

För er som gillar att läsa om Uganda så kan jag meddela att Uganda Cranes vann matchen i helgen och är nu kvalificerade till Afrikanska mästerskapen i fotboll,senast dom gjorde det var 38 år sedan.

För övrigt så är allt under kontroll på Bristol.

För er som mer gillar att läsa om vårt hemmaliv så kan jag meddela att jag absolut inte tänker baka äppelpaj idag men att jag städar hemma.Sen ska jag gå till Linnéa och lilla Sally, för att ha barnbarn...det är fina grejer det! <3