Jag vaknar med kramp 1,2 och 3 gånger.Hela jag känner att det är kramp i vaden men det är som en kramp i hela mig egentligen.Jag har svårt att komma till ro och jag sover illa hela natten.Saker flimrar förbi hela tiden och jag drömmer massvis.Jag vet varför det kommer just inatt därför att idag ska vi packa alla grejer som vi ska ha med oss ner till Uganda. 25 väskor,minst.Stora,fulla och fyllda med saker som kan underlätta livet lite för våra högt älskade ungar på Bristol.

Jag och Jennie tillsammans med våra familjer som sluter upp som den självklaraste saken i världen.

Jennie och hennes mamma som slitit hela veckan redan med att vika,sortera och prioritera.Nu ska allt ner och det är lite svårt,om än vi har många års erfarenheter nu,att exakt veta vad som bäst behövs.

Vi har tonåringar hos oss.Dom vill inte ta sig vad som helst och fastän dom är fattiga så tycker inte vi att dom ska behöva göra det heller.Dom är oerhört modemedvetna många av dem och då känns det såklart bra att kunna ta med kläder som inte köptes -93....

 

 

Jag har varit förbi hos Jennie några gånger under veckan och ja,vad ska man säga? Det är ett vackert hem hon har om än lite rörigt på vissa platser just nu...Men nu ska vi dit stora dela av resegänget och som alltid kommer det att vara mycket skratt,det är jag helt säker på.

Vi jobbar med ganska tunga saker och då är skrattet det som räddar oss gång på gång.

Och det är skratten vi jobbar för på Bristol också när vi är där....och att ge dem minnen för livet som är ljusa och världsbra.Varenda unge förtjänar det.