Vi vet och det är inte särskilt svårt för andra att också förstå att livet för Eddie inte heller det är nån dans på rosor.

Absout hjälper vi till...med mer än vad tanken var från början och vi hjälper till och stötar upp med i stort sett alla bitar nu för annars går det inte.Antalet barn har ökat markant och vi har fått sätta en gräns för antalet barn som får finnas på Bristol för att vi ska kunna fortsätta att hantera situationen överhuvudtaget.

Men att vi  stöttar upp och hjälper till betyder inte att Eddie kan sitta på baken....Han har ett dagligt slit och måste planera massvis för att få allt att gå runt och det allra allra största problemet nu är mat till barnen.Matpriserna har skjutit i höjden massor och han måste ge sig längre och längre bort från stan för att få det så billigt som möjligt men inte ens där är priserna normala längre...Man hör på honom när han pratar att det finns saker som tynger honom.

Så nu ska det bli skönt att komma dit och bara sitta ner och prata om hur vi ska göra för att på ta oss vidare och se hur vi kan göra livet så bra som möjligt för Bristols alla barn.

Vi vill att dom ser tillbaka och minns sin barndom med ett litet uns av glädje iallafall.