Idag rusar vi in i september och också den månaden då jag och Jennie ger oss iväg. De andra i gruppen får vänta några dagar in i oktober. Det känns jättekonstigt att det är nu igen kanske mest för att jag faktiskt ganska precis var där,men jag klagar inte.Packningsjobbet kan jag väl i ärlighetens namn säga inte lockar sådär jättemycket men vi är många att hjälpas åt så det kommer säkert att gå bra.

 

Tyvärr har vi i år fått stryka julklappar till alla boende barn iår.Vi får bara inse,hur tråkigt och jobbigt det än känns att vi inte räcker till för att lösa det och fastän vi förra året fick massa hjälp att ordna det så skulle vi i år behöva minst dubbelt så många som hjälper till och det kan vi inte förlita oss på så vi får avstå.

Våra familjevänner kommer däremot få chansen att skicka med en present och brev till sina barn så som vi gjort förr om åren och ni som är en del av det ska ha fått ett mail om det.

Vi spånar på vad vi kan göra för att förgylla tillvaron för de barnen som är kvar över julen på Bristol men vi har ännu inte kommit på nåt som känns helt bra,men vi ska säkert komma på nåt....snart.