I oktober 2013 gjorde jag min allra första ensamma resa ner till Uganda,den femte resan totalt och jag kan inte än idag säga vad det var som fick mig att våga göra det.Jag var inte särskilt självständig vid den tidpunkten,eller så var det det precis det jag var eftersom jag gav mig iväg...jag vet inte.Trots mängder av råd från olika människor att jag borde avstå så valde jag ändå att följa mitt hjärta.

 

1000 gånger har jag ångrat att jag åkte och 1000 gånger har jag tackat mig själv för att jag gjorde det.

Nånstans tror jag att det var just den resan som fick mig så vansinnigt fast och så väl medveten om att jag måste vara min egen trygghet.Jag blev medveten om att det i Uganda var nåt som jag bara var tvungen att göra för att jag aldrig skulle bli hel annars.

Jag kände aldrig att jag åkte bort,det kändes bara som att jag kom hem.

Så kändes det då,och så känns det än idag.Saker i mitt liv förändrades och jag förändrades också.

Både på gott och ont.