Sovmorgon....jag visste i hela min kropp att jag kunde sova idag för jag jobbar nattpass,så himla skönt att somna med vetskapen om att ingen klocka kommer att ringa utan att jag ska få vakna av mig själv.

Jag blir så arg så jag får en liten hjärnblödning och den som försökt somna förbannad vet hur lätt det är...

Tänker att jag inte måste sova,att det är överskattat...Vet ju att det inte är det egentligen och till slut slumrar jag till igen för att drömma om saker som inte borde finnas.

Det är så vansinnigt frustrerande att inte sova ordentligt och bara vetskapen om att man inte kommer göra det gör ju att man vaknar på rent jäkelskap.

 

Tänker att det vore skönt att resa bort lite.För på hotell sover jag.Och på en gropig loppäten madrass i Uganda där sover jag också.

Resa.... Skulle vilja åka till New York tänker jag.Nog påverkad av Jennies totala kärlek till USA.

Och så vill jag åka till Zanzibar,Tanzania. Afrika lockar alltid.

Jag tänker att man tänker sjukt mycket oklara tankar när man är vaken på fel tid på dygnet och jag tänker att jag vill promenera på gator jag aldrig tidigare sett och fylla mig med kunskap som jag inte har.

Samtidigt som jag verkligen bara vill till Uganda och känna livet i mig där,helst i Kiwangala,mitt paradis på jorden.

Där som jag käkade mitt livs måltid på golvet med händerna tillsammans med två fantastiska bröder.Där jag får ödlor i nacken när jag måste stänga en dörr.Där strömmen saknas mer än den finns och där kackerlackorna är stora som en halv handflata.

Där i Kiwangala där en gammal tant undrar hur jag kunde bli så vannisnigt vacker och jag undrar detsamma om henne.

Där som jag inte bara längre är en vit människa utan Anna.

Där som jag fått någons livshistoria berättad för mig på ett sätt som jag aldrig någonsin kommer att glömma.

 

Men visst är det så att allting är vackert i Paradiset?