Det är tack vare dem...

Jag får frågan hur många timmar i veckan vi lägger på detta och med ens vet jag att det är för många.
Hur många är omöjligt att säga för hur mäter man oro,tankar och känslor i tid?
Kan man säga att vi jobbar heltid eller halvtid? Hjärtat jobbar isåfall definitiv heltid och hjärnan likaså.
Periodvis försöker vi att dra ner på tempot för att orka men andra gånger så triggas arbetet upp och vi ser inget slut på det alls.
Nu vet vi att det sakta är på gång igen.. loppisen börjar närma sig och det innebär både mycket och ganska hårt arbete.
En slitsam period men också en väldigt väldigt rolig grej som vi alla gillar.
 
 
Och det är dom här små som gör att man inte ger upp.Det är dom som gör att man höjer blicken och kör fastän man ibland inte orkar.Det är dom som gör att jag vågar tro på att allt det vi gör nu kommer tillbaka till oss på mer än ett sätt både nu och kanske längre fram.Och det är dom dom lärde mig vad livet egentligen är.
 
 
 
Anna

Kommentarer
Tack för att du läser om våra barns liv på Bristol Academy, och Tack för att du vill lämna ett par ord hos oss, det värmer!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0