Om någon bad mig skriva om något som jag inte har inuti mig så tror jag inte att jag skulle kunna det.För mig handlar det inte om kunskap om att skriva eller nåt sånt utan det är bara en känsla jag har som är så oändligt mycket lättare att förmedla i skrift än att behöva öppna munnen och säga det.

För all del så går munnen min tämligen enkelt den också men för mig är det inte samma sak och genom att skriva så bearbetar jag saker på ett helt annat sätt.

 

Ibland när jag varit tyst länge utan att prata med någon om vad som egentligen finns inuti då kan jag sätta mig och skriva ner det och med ens så lättar det som varit så tungt.Saker blir lättare att se klart och tankarna på nåt som känts omöjligt vänds till nåt enklare och inte fullt så onåbara.

 

När jag var liten och hade bråkat med min mamma så skrev jag ofta ett brev på kvällen och sa förlåt och lade bredvid hennes säng.På morgonen låg det ett svar till mig bredvid min säng och vi kunde lägga det åt sidan.

Jag gör samma sak än idag kan man säga fast jag skriver till mig själv istället för mamma har jag tack och lov bråkat klart med.