Ibland i korta korta stunder kan jag minnas hur allting var innan vårt arbete med Bristol startade.Då när vi inte alls ledde arbetet utan bara var vid sidan om.När det vi tyckte och tänkte inte spelade så jättestor roll och när vi var långt ifrån de erfarenheterna och kunskapen vi besitter idag.

 

Då var det inte vi som höll all kontakten med Eddie och arbetet sköttes på ett helt annat vis.Inte sämre men annorlunda emot vad vi nu senare har valt att göra:Då var barnen inte heller 400 till antalet och de boende barnen var långt ifrån 200, och framför allt visste vi väldigt lite om allt.

 

Nu finns inga dagar utan Uganda.Det finns inte ens timmar utan Uganda i mitt huvud.

Jag älskar det och jag älskar det inte.Jag tänker ibland på vad jag skulle göra av alla mina timmar om inte Bristol och Uganda fanns,jag tror att jag hade haft ett överflöd av tid.Men jag hade också haft ett fattigare liv.

Så jag kan minnas hur det var och ändå så minns jag det nästan inte alls.