Jag är faktiskt ganska tom på ord för tillfället.Det märks antagligen också.Det är nu jag borde sprudla och fingrarna skulle dansa över tangenterna som om dom aldrig nånsin gjort nåt annat men istället raderar jag ord efter ord och jag fokuserar på helt andra saker.

Det är så längesedan jag var i Uganda nu så ibland känns det nästan som att barnen bleknar bort.Jag tänker på dem såklart men jag vill så gärna vara där på plats nu. Det är 10 långa månader sedan vi åkte hem senast och hela jag vill bara dit.

Drivet att jobba finns i Uganda.Det är när man ser,känner och är där som man vet att man måste orka lite till.

Jag längtar efter dem och jag längtar efter alla mina ord...