Den där ständiga oron vi lever med Jennie och jag om hur allting ska gå för barnen på Bristol den går inte med ord att beskriva.Gör vi rätt eller fel? Är det viktigt eller oviktigt? Hur ska vi prioritera för att få en långsiktig lösning på problem som finns osv.Listan över tankarna man har går att göra milslång.

 

Vi har människor i vår närhet med oss som gör allt för barnen och vi har människor med oss som slänger in 5000 kr på barnens konto en vanlig torsdag i Augusti som får oss att jubla fullständigt! 50 kr,100, 5000! Allt tar oss ett steg närmre vårt mål och inte nog med det,det ger också Jennie och mig en möjlighet att pusta ut lite.

Känslan av att vi är trodda på ger oss energi att försätta de berg som det ibland känns som att vi jobbar emot.

 

Ni gör allt det här möjligt för oss.Utan er hade ingenting sett ut som det gör idag och vi kan inte nog tacka er för det,var och en av er.