För några år sedan nu hade jag turen att få tillbringa en dag vid en liten strand vid Lake Victoria.Det var inte alls en dag med sol och bad utan jag var med för att titta på när några vänner arbetade med en inspelning.Det var mycket väntan för min del men det är ingenting jag lider av utan snarare tvärtom och ännu mer i miljöer som är bedövande vackra och med människor som är lika vackra dom.

 

 

Jag satt i strandkanten när den nötförsäljaren kom förbi och jag undrade i mitt stilla sinne hur många påsar han kan behöva sälja per dag för att överleva.Fler än vad han sålde just den dagen är jag ganska säker på iallafall.

 

Den här mannen kom och satte sig bredvid mig en stund när jag satt där,han tyckte jag var det vackraste han sett.Nu är kanske inte ordet vacker det första jag tänker om varken mig själv eller honom men när jag tog av min tid att lyssna på vad han hade att säga så inser man snabbt att det vackra inte alls sitter på utsidan.

När jag frågar om jag får ta ett kort på honom så sprider sig ett leende över hans ansikte och det leendet kan jag tänka på än idag.

Tänk vad viktigt det är att aldrig glömma att oavsett hur vi ser ut så har vi alla nåt viktigt att berätta och vi har alla vår plats på jorden.