I lördags, den 16 december fyllde bloggen 6 år! Kl 17.42 satte vi den första inlägget och sex år senare skrevs det 2272 inlägget. Denna lilla skitblogg som numera nästan är som mitt fjärde barn och som gett mig lika många gråa strån som övriga tre men också massa glädje,precis som dem!

2018 blir bloggens sjunde år och det blir vårt tionde i Uganda. Hujedamig vad tiden går ändå.

 

I Uganda går tiden också och precis som vi misstänkte så var det betydligt mer jobb med bygget än vad Eddie riktigt förstått.Det kommer vatten där vi inget vatten vill ha och det är hård mark där vi vill att den ska vara mjuk osv. Men....motgångar gör en stark väl?

 

Ca 50 barn är på plats, och alla dem är inte små utan i hjälpa till storlek så det är lugna barndagar på Bristol iallafall.

Utav dessa 50 åker kanske några till hem men annars brukar det i runda slängar vara det antalet som får stanna kvar hela lovet. Jag får ont i magen att tänka på det så jag försöker låta bli.Jag har redan ont i magen av för många skumtomtar ändå.... Varför lär jag mig inte..?

 

dom får tar dom ett steg längre bort ifrån den extrema fattigdomen. Med kunskap kan man komma långt.Så fastän vi såklart helst sett att dom softade på lovet så är det här deras liv.

 

Anna