Det är dan före julafton hos oss,2 dagar kvar innan dom firar i Uganda.Den här så oerhört galna högtiden som innehåller så mycket olika känslor.

Lycka för dem som har någon att vara med,en ensamhet värre än någonsin för dem som saknar det.

Livets orättvisor är aldrig tydligare än just nu.

 

Jag har turen att ingå i en familj och jag är oerhört tacksam för det.Jag låter inte min vetskap ta bort den glädjen men jag tillåter inte heller mig själv att glömma bort dem som har det svårare än jag.

 

Idag skrotar jag mest runt härhemma.Kokar grönkål och gör lite kola för att jag vill,inte för att jag måste.

Har haft en unge hemma med sin fina flicka på fika och inväntar nästa unge och hans lika fina tjej för lite kvällsmat och uppesittarkväll.

Tränar på lite ord som redan finns så djupt i mig då jag och Jennie ska prata lite i kyrkan imorgon på morgongudtjänsten.

En halvdålig julfilm är på i bakgrunden samtidigt som mina tankar är i Uganda hos de människorna jag inte får ha med mig just nu.Dem som jag också älskar fast dom är på avstånd men som ändå är mig så oerhört nära.