Idag är det kungligt dop för prins Carl-Philip och prinsessans Sofias son Gabriel. Jag gillar våran kungafamilj och tycker att dom är fina förebilder för Sverige.Dom gör att bra jobb.Det blir som alltid ett stort pådrag när något sker i familjen och det uppmärksammas från världens allas hörn.

 

I en annan del av världen finns det barn som ingen ser.Inte ens deras egna familjer.Barn som ingen frågar efter och barn som ska hem på jullov i 2 månader och som kommer slita så mycket under det lovet så dom längtar tillbaka till skolan varenda dag.Barn som kommer att vara hungriga  men som kommer vänja sig vid den känslan till slut för tydligen gör man det.

Barn som kommer åka på stryk,bli ignorerade och kränkta av sina egna människor,de som ska vara deras trygga punkter.

 

Mitt hjärta går sönder.

Inte för att prins Gabriel får världens uppmärksamhet,för han är ett barn och förtjänar det.Men det går sönder för att inte alla barn får det.Det brister fullständigt för att jag inte kan göra mer för att hjälpa till,och jag önskar varenda dag att världen var rättvis,iallafall för barnen.