Ni som läst här ett tag vet att jag ofta berättat om den kampen vi så ofta fått föra i Uganda just för att vi är kvinnor Jennie och jag.Att vi är vita kvinnor har inte på något sätt gjort saken lättare. Vi har alltid varit, och är absolut respekterade på många vis men det sitter än idag långt inne även för Eddie att vi faktiskt kan och vet en hel del saker...

 

Det allra klaraste exemplet befinner vi oss i nu iockmed bygget.Eddie hade en oerhört avslappnad inställning till jobbet och hur smidigt allt skulle gå.Budgeten vi först fick var i våra ögon alltför luddig,i hans ögon skulle vi ta det lite som det kom. Tack och lov är det ju trots allt vi som styr hur saker och ting skall göras i det fallet och det är han nog glad för nu när han insett hur otroligt mycket mer det har varit att göra,hur mycket små saker som tillkommit i kostnad fastän han sa att allt var med från början.

 

Hade vi varit män så hade saker sett annorlunda ut,så är det bara. Oss gör det egentligen ingenting eftersom vi numera vet vad hur vi ska bemöta det,men det är en konstig känsla att nån tror att man kan lite mindre bara för att man råkar vara kvinna...Jag som tackar gud varenda dag att jag slipper vara man! 😜