Att en del rusar rakt in i hjärtat på oss utan förbehåll är ingenting vi kan göra något åt.

Lika lite som en del inte berör oss överhuvudtaget.Man försökte kämpa emot de där känslorna jättelänge men till slut så fick det helt enkelt vara så.Jag har människor som jag aldrig nånsin kommer att kunna glömma även om jag försökte hur mycket som helst.Människor som har berört mig så långt inne så jag inte ens visste att det var möjligt.

Andra kan ha ett förflutet som borde göra att man aldrig blir sig själv igen efter att man hört dem men på nåt vis så tar det inte lika hårt som det kanske borde göra för att människan bakom inte riktigt berör.Det låter nog lite konstigt men det är så.

 

Jag tror att var och en av oss som varit där kan skriva under på att det är såhär.Vi fastnar och tar dem till oss på helt olika vis men gemesamt för oss alla är att vi känner så vansinnigt mycket under de där få dagarna vi tillbringar med de människorna som saknar allt som vi har.Vi älskar och vi blir älskade tillbaka,det är det finaste.