Det är söndag och tanken är att att det ska vara en vilodag.Det är det också på sätt och vis men så piper det till i telefonen och det är Jennie som hamnat i samtal med Eddie,och hon behöver fråga saker för att vi ska vara enade i det vi svarar.

Mer pengar för skolavgifter,nya madrasser,filtar,frukt hit och mat dit.Någons framtid som ska hänga på att vi säger ja fastän vi inte kan det utan det kommer att bli nej,för vi inte har möjligheterna att göra nåt.

 

Så ser våra dagar ut.Vi vaknar och har en tanke med dagen men rätt som det är så är tankarna på nåt helt annat.

Vi  borde ha vant oss men vi gör inte det.Ibland önskar man att allt var som förr.Innan Afrika och innan Eddie och alla barnen.Då när man bara ansvarade för framtiden för sig själv och sina egna barn.Det var onekligen lättare då.