Det är helt galet hur drömmar kan kännas verkliga.När man vaknar upp och man vet inte vad som är vad eller var man är. Jag har nätter där jag har varit i Uganda och blir helt chockad när jag vaknar att jag bara drömt alltihop.Jag har ju känt lukter,smaker och barnens armar om halsen...

Inatt var jag där också,men det var inget kul och jag var lättad när jag vaknade och det var skönt att få gå upp och skaka av sig allt.

Dom drömmarna där saker inte slutar väl är dom värsta...när jag drömmer om kartongbarnen,och om dom som inte klarat sig.Den lille killen som jag visste skulle dö men vars hand jag fick hålla och det lilla leendet jag fick när han såg att jag också hade bandage på min hand för jag hade malaria,han hade också bandage och saker som var betydligt värre än det.

Jag är glad att jag kan vakna ur det som är andras verklighet.