Ni vet såna där kvällar man får ibland som man kommer att bära med sig länge...Såna där kvällar när man blir så evinnerligt tacksam över det livet man har och när man inser att barnen vi fått inte är barn längre och att dom vuxit upp till de allra bästa av människor.

Jennie och jag.Min dotter.Jennies döttrar.Och så lilla Sally såklart...kring ett bord,en kväll,tapas och massvis med skratt men också allvarlliga saker som avhandlades.

Hur kunde dom där ungarna bli så bra? 

Älskar att få ha dem i mitt liv,det hade varit så annorlunda annars.Älskar att deras hjärtan är större än vad vi nånsin drömt om.