Hon är här.Hon är alltid nära och alltid beredd.Hon säger inte alltid så mycket men hon säger oftast det som behövs för att jag ska vara på banan igen.Vi är lika säger dom.Dom tror att vi är systrar.

Vi vet att vi är så olika som bara två människor kan bli på vissa plan,på andra plan är vi precis samma.

Ibland måste jag höra vad hon säger även fast hon är tyst,för det är så hon är.Hon måste ibland höra emellan min ord för det är så som jag är.

Lika fast ändå inte,men likväl vänner ända långt inne.Jag värdesätter det vi får uppleva tillsammans mitt i det stora vi är i nu men lika mycket så värdesätter jag en timma kring mitt köksbord med en kopp te pratandes om helt andra saker.

 

Den andre är långt borta men är mer lik henne här hemma än vad nån ser. Tyst på precis samma sätt och jag måste höra det som inte sägs.Jag måste stanna upp och känna in vad han vill för han säger det bara högt när jag ber om det.Vi är olika på alla plan som finns i världen och hur vi ens är vänner ännu är en total gåta när jag tänker på det.

 

 

Men vad är vänskap egentligen? Är det att dela samma erfarenheter,liv,sociala status och värderingar.

Att vilja samma saker eller att tycka likadant? Kanske blir det lättare om man gör det,jag vet inte.

Han säger att Berg möts inte,men människor gör det.Konstiga ord tyckte jag till en början,nu känns det helt logiskt.Människor möts och vi måste inte alltid förstå varför.En del blir våra vänner och dom har nåt att lära oss,oavsett vilka dom är eller varifrån dom kommer,vi måste bara vara öppna för det.