Jag vet inte om jag är ensam om det här men jag vet väldigt ofta i samma sekund som nåt händer att det här kommer jag att bära med mig för resten av mitt liv...Då menar jag inte uppenbara händelser såsom förlossningar, eller giftermål och sånt där stort utan mer andra saker,små saker som kanske egentligen är ganska betydelselösa för världen men inte för mig som människa.

 

Det har inte alltid varit så, men nu är det de.Jag vet så omedelbart att jag kommer att se vissa saker framför mig för resten av mitt liv.Jag kommer drömma om det,och jag kommer att tänka på det utan att någonsin finna en lösning. 

 

Första gången jag såg ett gatubarn sovandes på en kartong mitt i Kampala var ett sånt tillfälle,likaså när jag såg det lilla barnet dö på Mulago för att sedan bäras ut insvept i ett skynke,och hans mammas förtvivlade skrik efter han gått bort.

Jag minns den lilla lilla stunden tillsammans med Winnie på Bristol,och jag kommer aldrig glömma då när jag såg en i Uganda som jag trodde var död,inte alls vara det utan han helt plötsligt bara var där fastän jag vant mig vid tanken att han var borta.

 

Jag ser allt det där så klart och tydligt och fastän det nu har gått massvis av år sedan vissa händelser så är dom likväl helt klara och det kunde lika gärna ha hänt just nu...

 

Anna