För oss att jobba som vita i Uganda är inte enkelt.Ju mer vi gör ju svårare blir det.Dom sätter oss i ett fack där vi inte alls passar in.Dom tror att vi är rika och att det finns obegränsat med pengar.Att det bara är att håva in det som behövs...Verkligheten är ju allt annat än den.

Skulle dom se mitt lilla råtthål som jag bor i med mina pojkar så skulle dom antagligen klia sig i huvudet,det påminner inte på något vis om ett slott.Skulle dom se arbetet vi gör så skulle dom antagligen inte heller förstå...

 

Det är svårt att få deras synsätt på oss vita att förändras.Det är som att folket har bestämt sig för att vi är på ett visst vis och dom är inte beredda att ompröva det...

Jag önskar att alla förstod allt slit som ligger bakom och allt hjärta i Sverige som visas för barnen på Bristol.

Eddie vet men personalen på skolan har ingen aning,föräldrarna till barnen fattar dårakt inte heller.

Tänk om vi bara inte sattes i ett fack för vår färg,allt hade varit lättare då för det är trots allt bara en färg...

 

                                                                                         Anna