När hände det här?
Nu när vi är inne på vårt nionde år med barnen på Bristol så har det såklart hunnit passera en mängd ungar.
Vissa har vi bara sett en enda gång och andra har vi med oss än idag.Det känna såklart galet konstigt att se dem ha växt upp fast inte på så nära håll,men ändå känns dom som våra ungar.
Den här lille mannen tillexempel...Mabanda Jolly. Vi träffade honom första gången 2010 vad vi minns och min son Hampus blev väldigt fäst vi den lille korta killen.Ja.. för Jolly var sannerligen ingen stor man....
Hampus och Jolly 2010 och det skiljer bara ett par år på dem.Hampus valde vilket familjebarn vi skulle ha och det stod mellan Jolly och en annan pojke och då den andre var ganska tilltygad vi det tillfället så valde vi honom.Däremot så tyckte Hampus att hans farmor och farfar kunde ha Jolly som sitt barn och så blev det.
2012 hade han växt lite,men inte särskilt mycket...Han fick paket av sina familjevänner och han satt kvar längst av alla och bläddrade i ett häfte med bilder och brev som fick...
2013 hade han växt ytterligare litegrann och min yngste son Elias var med ner och fick träffa honom...
Och så har åren rullat på.Jolly är fortfarande den kortaste av alla men han har växt.
2014...Instrumentet som är hans starkaste,även om han också hanterar de andra utan problem.
Och Jolly 2015.Fortfarande en plutt..
Anna och Jennie
Kommentarer
Postat av: Christina Handin
Så härligt att få läsa om och se honom! Fina Jolly!
Svar:
Jennie och Anna
Trackback
