De där dagarna då man inte vet vad vi har gjort,vad vi jobbar för,vart vi vill nå och om vi kan göra så mycket mer än vad vi redan har gjort då är det lätt att bara tankarna virvlar samman till nåt som är helt omöjligt att sortera.

De dagarna då man längtar efter att få åka dit och bara vara nära dem som vi tycker så mycket om och de dagarna som man bara vill tillbaka och göra skillnad för varenda en utav dem då är det svårt att få andra saker gjorda här hemma i det vanliga livet.

 

Andra dagar när allt känns bra,rätt och enkelt då kan man köra på precis som vanligt och Uganda känns bara som en fantastiskt tillgång i livet.Bara vetskapen om att vi alla bor under samma himmel och att deras måne är densamma som vi tittar på gör att jag är tacksam över livet och för det som komma skall.