Att säga Nej till saker som behövs på Bristol skapar såklart en känsla av otillräcklighet hos oss.De 40 boende barnen som var där när allt började växte stadigt till 70,120,150 och nu 200.

Alla de barnen påverkar vår situation så otroligt mycket.

200 barn som ska ha tallrikar och muggar att äta ifrån.200 som kan bli sjuka.Alla som behöver filtar,madrasser,och en sängplats.200 som ska ses för dem som dom är.

 

Vi såg aldrig de här barnen komma,så fort gick det.Hade vi vetat vilken oerhörd skillnad det var att hantera 200 i jämförelse med 40 så hade vi antagligen diskuterat saken hårdare med Eddie men nånstans är det beslutet inte vårat fastän det nu påverkar oss massvis.Hade han själv vetat hur tufft det är hade säkert också han hållt antalet barn nere,men ibland är hjärtat är större än förståndet...