Det var då för 4 år sedan...
För 4 (!) år sedan skrev jag det här inlägget nedan....Saker har ändrats sedan dess. Nu vet jag att med hösten kommer blogglivet,och att Eddie är inte längre kapabel att klara sig helt ensam.
Jag vet att Jennie skulle säga precis samma sak igen och jag är fortfarande lika rädd att dom ska tro att vi glömt att dom finns.
Att blogga på sommaren är egentligen helt meningslöst.....jösses vad dött det är överallt!
Bra förvisso för man behöver verkligen ta vara på den lilla sol som vi får i det här landet och vara ute.
Så jag tycker att det är alldeles bra och alldeles sunt men samtidigt så skrämmer det mig att det blir så tyst...
För det vi jobbar för, bryr sig inte om att det är sommar, semester och sol i Sverige....
Dom har fortfarande sitt liv som ska rulla på, och det måste det göra året runt,det får aldrig stanna upp.
Jag vet att Eddie ensam är kapabel att klara varenda unge han har tagit på sig därnere.
Men det lilla vi kan göra hjälper honom och underlättar litegrann, men aldrig att han inte skulle klara sig och barnen utan hjälp.Att vi kan underlätta och göra skillnad är en sak, men slitet är Eddies, dag in och dag ut, år efter år.
Vi är fortfarande så nya i bloggvärlden att jag inte riktigt vågar lita på allt blir bättre till hösten när alla kryper upp i soffhörnet igen.... Att människor ska hitta tillbaka hit och till våra barns liv igen...
Tänk om det blir som förut att ingen vet att dom finns?
När Jennie läser det här så vet jag att hon kommer säga till mig att
" Anna, allt händer av en mening! Nu är det så här och då händer nåt annat istället."
Och jag vet också att det är så.....jag är bara så himmelens rädd att barnen ska tro att vi glömmer av dem och inte finns för dem längre....det är alldeles för många före oss som gjort det.
Anna
Kommentarer
Trackback
